En långvarig förlovning

Igår var jag hos tandläkaren för en liten undersökning. Det gick fint, kanske mest för att jag inte hade hunnit tänka på det så mycket och för att jag minuten innan befann mig på telia där jag köpte en ny mobil. Den är blå och ser ut som godis. (Sen åkte jag hem och läste en massa negativa omdömen om just den telefonen, det kändes lite kymigt men å andra sidan tycker JAG att den verkar bra)

Min tandläkare frågade "så, har du åkt några skidor då?" och jag mumlade grötigt till svar "det frågade du sist också" men sen kunde jag åtminstone skryta lite om min sparktur häromdagen. Sparkturer är så fina. Att stå på medarna och susa nerför en backe mitt i vår gulliga lilla by, med fin musik i lurarna - det är mycket LIV i den känslan. Jag är nöjd över att ha möjligheten att åka spark. Sen att jag får ont i fogarna efteråt är inget jag behöver låtsas om.

I dag var jag på stan och gick på lite bokrea. Mest rara böcker till barnen men nåt till mig själv: Aktins för livet. Inbunden massiv sak men när jag nu ändå är inne på atkinsmetoden kan det ju vara bra att ha lite fakta bakom. Eh.
Sen storhandlade jag mat och sen åkte jag hem till min familj och gjorde en stor frittata, lekte lite med min nya telefon, laddade ner "Love will tear us apart" med Joy Division som ringsignal, byggde klossar med lilla Ru och pratade om en "äckelfläck" som han såg på golvet.

Imorgon har vi varit förlovade i sju år. Om det nu ens räknas när man faktiskt gifte sig ganska raskt.
Vi ska fira genom att Flake ska sälja kalvar och själv ska jag åka till stan och klippa mig och sen jobba, schemat är omgjort så jag kommer att ha 9,5 timmars arbetstid. Det låter ganska... jobbigt.