Trött på mej

Är detta allt? Är det här livet? Det som händer medan man väntar på att det ska börja? Börjar bli på tiden att sätta igång nu!

Antar att det är begynnande fyrtioårskris eller nåt. Börjar se slutet på min ljuva ungdom, och inse att den bara runnit mellan mina fingrar. Jag borde ha gjort så mycket mer. Ändå har jag gjort en hel del, men jag har kommit till det stadiet när jag börjar ångra det jag INTE gjorde, snarare än mina misstag.

Blev det inte mer? Trevligt liv, trevligt jobb - inte fel, men inte så förfärligt upphetsande heller. Jag som skulle göra stordåd, fastnade i nåt lite lagom sådär.

Fortfarande singel. Inte lika glamoröst att vara fri och självständig singel längre, snarare lite patetiskt, typ sista överblivna limpan i brödkorgen på ICA. Klämd på några gånger, med kort bäst-före-datum. Vem vill ha den när det finns nybakade baguetter bredvid?

Känner igen tankarna. Till en stor del handlar det om att jag har lite för mycket dötid på jobbet just nu, behöver nåt att bita i, en utmaning eller två.

Händ nåt! Och ändå är det bara en vecka sen jag var iväg och reste. Jag blir så trött på mej!