Undulater eller barn?

Ja nu är det sådär lite sjukligt igen, men det ska väl ordna sig. Under rätt många månader nu har jag haft migrän minst en gång i veckan, ibland flera. Jag har dessutom fått ögonmigrän. Trodde jag. Men nu har jag insett att den där fläcken på högerögat finns där även när jag inte har eller senare får migrän. Det är som en bananformad mörkare fläck som syns när jag tittar på en ljus datorskärm. Och försöker jag läsa text är den suddig. Ibland är det som att en liten fläck av texten blir grå, när resten är svart. Det blir inte bättre, snarare tvärtom, och månaderna går, så jag försökte ringa läkaren. Självklart fanns det ingen på plats under telefontiden, så jag skickade ett mail i stället. Får väl hoppas dom hör av sig. Till saken hör att jag igår insåg (har vetat länge men förträngt) att man ju kan få permanenta ögonskador av medicinen jag käkar, så jag måste kolla upp detta. Symtomen är just de jag beskriver. Inte för att jag tror det är det, men för säkerhets skull. Dessuom har min mamma början på näthinneavlossning, och det kanske är ärftligt, vem vet? Oavsett - läge att kolla upp. Tyvärr är det så att om man får ögonproblem anses det viktigt att man omedelbart (med läkarens medgivande) slutar med medicinen. Och jag vet ju vad det innebär. Jag blir sämre direkt och heltidsjobb är ett minne blott. Som tur är finns det annat att testa, t ex cellgifter.

Det är få saker när det gäller min sjukdom som skrämmer mig. Att få svårare att röra mig, att få fel på hjärta, lungor lever och njurar är inte något som gör mig särskilt skrämd. Jag kan ju ändå inte göra något åt det. Och händer det så händer det. Sannolikheten är ju rätt hög oavsett. Men ögonen. Det är något som skrämmer mig. Ser dåligt gör jag redan, men att få någon ögonsjukdom som kräver behandling - laser eller knivar i ögonen, det är riktigt läskigt. Otrevligt värre.

Något som gjorde mig en aning skakig häromdagen var när jag insåg att jag aldrig kommer att få adoptera barn. Jag är ju infertil, det vet ni kanske vid det här laget. Jag ska framöver påbörja en IVF-behandling, och kanske blir det något av det. Men om inte så har jag alltid sett adoption som ett alternativ. Men det är det alltså inte. Det anses att min sjukdom förväntas förkorta livet såpass mycket att det är riskabelt för ett barn. Nu tror jag inte att det är riktigt så illa längre, men givarländerna ser det säkerligen så eftersom det bara för några år sedan var en sjukdom med mycket hög dödlighet. Så jag vet inte jag. Får väl bli ett par undulater i värsta fall?

Sedan en snabb uppdatering på stink-fronten. Det luktar satan, men nu är det död råttlukt blandat med "outdoor fresh". Jag köpte dels en såndär mackapär från Glade, som man sätter i väggutaget och som luktar gott, dels en spray. Bägge dessa saker sägs neutralisera dålig lukt, och faktiskt, det fungerar åtminstone lite grann. Och lite bättre betyder mycket just nu!