Jag har världens sötaste nya guddotter! Hon döptes igår och jag bar henne och hon skrek inte alls. Charmade alla med sitt finaste leende och när jag fick tillbaka henne från prästen hade han gjort värsta punkfrisyren på henne, en blöt tofs rätt upp!
Jag insåg att mina armar inte är vana vid den statiska belastningen av 5 kg sötnos, men jag kunde ju inte stå därframme och tappa henne heller, så jag försökte byta grepp lite snyggt sådär utan att skrynkla till dopklänningen. Barnkånkande måste vara bättre än alla gym i världen, tänk på det alla ni mammor med snygga biceps!
Sen när vi satt där i kyrkbänken började hon nog bli lite hungrig, för hon började gnaga på min tum-knoge. Precis som min gudson gjorde när han var liten. Pluttan, den provsmakningen gick rakt in i gudmorshjärtat!