Die toten hosen

Hatord just nu: Likviditetsbudget. Sug på den ni! Jag har dagligen mina kriser som blivande företagare. Jag ÄR ingen företagarpersonlighet, det som folk skanderar "företagare är man 24 timmar per dygn", jag är ingen människa som identifierar mig med arbete. Jag hatar ekonomi och jag tycker att siffrorna ser häpnadsväckande skrämmande ut och bara tanken på att betala moms och skatt och hålla reda på alltihop sätter igång min galopperande skräck.

Inne hos en revisor bränner tårarna bakom ögonen för jag känner mig som en bluff, vad i HELVETE gör jag där, vad fan håller jag på med? Å andra sidan har jag inte jättemånga alternativ - att fortsätta med den minskande a-kassan och söka alla möjliga jobb, vanliga expeditjobb och så vidare. Fast där tror jag att de kan resonera "hon vill ju inte jobba hos oss, får hon något annat så sticker hon direkt" - inte för att jag direkt är överkvaliciferad men i mina papper ser man ganska tydligt vad jag har hållt på med och vad jag är intresserad av. Alltså, jag tror inte att det finns så många jobb för mig, "vanliga" jobb. Jobb i min egen bransch existerar nästan inte överhuvudtaget här.

Framför mig har jag en gyllene chans, och allt blir nog bra bara jag får igång mitt jävla företag. Fast helst skulle jag vara anställd. Jävla skit. Jag är terrified och orolig och hatar alla papper. HATAR HATAR: när jag lyssnar på en revisor kopplar min autopilot på och jag bara nickar då och då, och så kommer jag på mig själv med att jag inte lyssnar ett skit, eller bara tänker fula ord, eller koncentrerar mig på ögonkontakt och att le uppmuntrande. Och så tar jag inte in ett jota.
Dum-i-huvet är jag.

Och nu skulle jag helst av allt vilja ha massor av snälla tröstande ord från andra företags-analfabeter som inte heller gillar ekonomi men som går runt i alla fall.

Hela vägen till stan var äcklig och isvalkig. Jag hatar isvalkiga vägar, mörker och halka. Och jag hatar min axel som värker så att jag knappt orkar växla i bilen.

Annars köpte jag smågrejer till min mors födelsedag, lite småplock på stans "hälsosamma ekologiska affär" där det finns te och choklad och sånt, jag köpte en FLAPJACK bara för att jag älskar ordet, men det var ju mest havregryn ihopklumpat med lite sirap, eller nåt.

Förmiddagen var bättre än eftermiddagen, jag lekte björn med mina barn. De var söta björnbarn och vi låg i idé och åt en och annan åkersork, och den äldsta björnpojken sa "jag är bekymrad över våldet som sveper över världen" och i nästa sekund "vad är våld?" och allt visade sig komma från ett Batman-band som de får lyssna på på dagis. Vojne, vojne.
Och snart fyller han fem år, jag kan inte fatta, nu i efterhand tycker jag att jag var så UNG som inte ens hade fyllt 25 när han föddes. Nu har jag några skälvande månader som 29-åring kvar och två vackra vackra gossar har jag. Jag är rik. Trots att jag snart är en kyrkråttefattig företagare.