Vänner

Och mitt i allt, mina fina vänner som finns där, orkar när jag ältar, stöttar och peppar och bara håller om när det rinner över.

Mina föräldrar som finns där, stabila och omtänksamma, vad som än händer är de där för mej. Mina vänner, som är resten av min familj.

Bästa vännerna som masserar min spända nacke och bjuder på nybakat fika, käraste syster som alltid står på min sida, klokaste vännen som utmanar och säjer det ingen annan vågar, gamla nallebjörnen som vill mej väl om han så ska sparka vett i mej och min stadiga klippa som står bakom och ger mej trygghet ;-)

Jag är så oerhört lyckligt lottad! Jag vet det och jag hoppas alla mina vänner förstår att det bara är dom som får mej att gå vidare, ta mej upp ur sängen, en dag i taget.

Som en spretig pelargon, ompysslad i ett växthus, med vännerna som vattnar, gödslar (med glatt skitsnack förstås ;-) och stöttar upp mej med blompinnar när jag slokar. Som fortsätter vattna, troget, även när dom inte får några vackra blommor tillbaka.

Älskade, älskade vänner! Vad gjorde jag utan er?!