is it wicked not to care?

Goda samtal kan förhöja stämningen rejält. Så, ja, idag är det bättre. Att därtill åka hemifrån och dröna omkring på helt vanliga affärer är också skönt och välgörande. Särskilt när jag köpte två burkar pruttlera, som jag sedan överraskade min familj med. Oväntat roligt. Gissa vem som kommer att sitta med pruttburken i näven hela kvällen när barnen väl har somnat. Eller menar jag tvärtom, näven i pruttburken? Både och funkar.
Därtill köpte jag skitfula prydnadssaker på ÖB, undrar om personalen tycker att det är jobbigt när folk står och flabbar rått åt fulgrejerna eller om de är vana? Jag fnissade högt åt deras skimrande vita porslinsgrejer. Det är min snart 60-åriga mor som ska få dem, hon hatar prydnadssaker, särskilt vit-rosa sådana. Jag är en evil dotter som fortfarande tycker att det är roligt att ge fulpresenter. Och lugn, hon får ju en jättejättefin present också.

Plus att hon får oss: jag har just beställt dyra tågbiljetter, så att vi ska slippa åka i vår riskabla bil. Vi råkar jämt ut för något tok när vi tar den så långt bort, så nu får det bli tåg. Alla som hatar babbliga snorungar på tåg får se upp. Här kommer vi. Fort går det och bekvämt är det. Tåg it is. Och nu kommer jag att vara maniskt rädd för att få någon magsjuka och inte kunna åka.

På måndag kommer förmodligen This-Life-boxen, Grey's Anatomy och Scrubs säsong 4. Drägel.

Och ja. Onanidiskussionerna och de om höger/vänsterhänthet är hur roliga som helst. Jag skulle gärna fortsätta på den inslagna vägen och prata mer snusk men jag måste censurera mig någonstans. *zip*

Däremot drömmer jag hångeldrömmar varje natt och om olika människor varje gång. Jag känner mig inte dålig utan tvärtom tycker jag att det är supersofta drömmar, för de är så verkliga. Jag får hångla med nya människor utan att det verkligen händer! Yay, it's a win-win-situation.