Hej Förkylningen! Så du har kommit på besök. Ja, det var ju en stund sedan nu... ett par månader sådär, så jag förstår ju att du har saknat mig.
Jag hostar och snörvlar men det är fullt okej än så länge, låt oss hoppa att det stannar vid det också. Tillbaks i min egen lägenhet är jag också. Jag är lite frusen och ligger under en filt och lyssnar på regntrummandet på fönstret. Idag skulle jag på systemet och det var kö för att komma IN i butiken. Sinnessjukt. Jag har också insett att jag nu är i den åldern att bolagskassörerna iofs frågar mig om leg, men också ser generade ut när de ser hur gammal jag är.
Och så nytt år. Hur det var för ett år sedan vill jag inte tänka på. 2006 har varit så mycket. Så mycket avgrundsdjupa hål, och också riktig jävla glädje. Jag önskar mig färre djupa hål, men lite toppar vill jag ha kvar. Inte jämntjockt, tack.
Och jag nyårslovar inte, men en föresats har jag: under 2007 ska jag försöka göra mer saker som skrämmer mig. Även om det så bara är små små steg, så ska ha intentionen att inte gömma mig själv där det är tryggt och säkert (men deprimerande), utan att våga kliva ut. Lite i taget. För att kolla hur det är. Känslostormar dödar inte, även om det känns så.
Nu ska jag fördriva tiden.