Rätt in i dimman igen

Nu är jag nog lite martyr. Men jag är JÄTTEJÄTTEsjuk. I går kväll läste jag "familjegraven", fortsättningen på "grabben i graven bredvid" (Ni vet - the story of my life) och blev närapå deprimerad på kuppen. Sen hade jag en feberhet natt, växelvis med frysande, då jag drömde mycket konstiga drömmar och låg med ena näven knuten i min ljumske/nedanför höftbenet. Det brukar skänka mig trygghet men det hjälpte inte i natt, jag vred och vände på mig och gick upp klockan 04 och tog flera alvedon. Resten av dagen har gått i en liknande dimma med alvedon och ett flertal heta bad och ömmande kropp. Dagens bittraste stund var när jag fick ringa min fina bror och säga åt honom att han och hans familj INTE fick komma med tanke på min lilla sjuka. Det kändes bittert och trist, de har inte varit här på länge och blabla. Men jag vill inte smitta ner lilla söta brorsdottern ju.

Sen läste jag lite lätt en bok på femhundra sidor liggande i sängen. Chic-lit i form av Lisa Jewell, inte att förakta ibland.
Nu är ju även den slut så jag får väl återuppta Hjalmar Söderberg.

Sen har jag legat i en soffa och glott på Anna och Kungen och förälskat mig lite smått i Chow Yun-Fat eller vad han heter, och så blev jag fint uppassad med Irish Coffee.

Tills vidare drömmer jag om dvdboxarna och även om Gong Bao-räkor på stans kinarestaurang. Feberhett och yrsligt tänker jag "aaah... så fort jag är frisk fixar vi barnvakt och så ska jag ta med min man och bjuda honom på Gong Bao"

Feberheta annandagspussar till er alla.