Kärlek

Jag har det inte så dumt.
Jag började tänka på det där med kärlekstörst när jag läste Bonitas text häromdan. Jag kommer säkert, när jag slickat mina sår, längta efter nån så där speciell att dela min vardag med, det är rätt säkert.
Men under tiden, på vägen dit, behöver jag inte törsta efter kärlek eller ens kroppskontakt, kramar och närhet - jag har flera världsklassiga vänner som kramar och pussar på mig, och kliar mig i nacken och som älskar mig precis för den jag är, och ställer upp när jag behöver hjälp.

Och just nu känns det alldeles tillräckligt.
Jag är älskad, och jag älskar.
Det är mer än nog.
Jag har det rätt bra ändå.