Tomtens vara eller icke vara

Jag är säkert jättelöjlig och dessutom motsägelsefull för jag pratar ofta på engelska över barnens huvud med min man och jag skarvar ibland om saker och ting, men jag KAN inte helt medvetet ljuga ihop om nåt sånt som TOMTEN. Det GÅÅÅÅR inte och därmed har min son aldrig riktigt trott på tomten. Han fattar liksom att det är en fantasi, han kan prata om tomten men det är bara på skoj och en symbol för julen. Han fattar att det är nån som klär ut sig och han vill INTE att någon sån ska komma till oss, utan han själv vill vara tomte och komma med julklapparna.

Jag vet inte varför jag inte kan ljuga om det här, det kanske är en ärvd grej eftersom det aldrig kom hem nån tomte till oss på julafton eftersom min mor hade sett sin bror bli alldeles vettskrämd av en besökande tomte när han var liten, och då blev hon i sin tur avskräckt från att utsätta sina barn för det. och alla barn verkar ju närapå skita på sig av skräck när tomten väl kommer?

Därtill har vi aldrig pratat om Gud heller, jag har säkert nån slags tro men den är inte så kyrkligt förankrad och det skulle säkert bara bli förvirrande om jag började vimsa ihop någon historia om Gud och Jesus och hela alltet. Jag överlämnar det till skolans religionsundervisning. Fast samtidigt pratar vi ju om själen och himlen och vad som händer när man dör. Gosh, livets frågor är svåra.

Det här känns ok för mig fast nu har jag märkt hur benhårt alla andra ungar tror på tomten så nu är jag lite orolig att min son ska vara en jobbig besserwisser och högt och tydligt säga på dagis att tomten inte finns. Han har ju koll på döden och såg vår döda ko och så vidare, och hos vänner som har avlivat sina husdjur och sen sagt till sina barn att djuret har flyttat kan det bli lite pinsamt när min lillgamla (och smarta, måste jag säga) son högt och tydligt frågar "Är Pluto DÖD?"
(Denna gosse höll idag för övrigt på att reta mig med sån där retramsemelodi "mamma har alltid feeeel" och då sa jag samma sak tillbaka till honom, på skoj. Därefter hade han mött sin pappa ute i hallen och sagt "jag var just på väg att gå på toa men så FÖROLÄMPADE mamma mig på vägen hit!")

Usch. Måste man tro på tomten?