Att prata

hjälper ibland. Diskussionen härom kvällen med barnens pappa gick väl sådär. Prata kan vi ju, men vi har inte alls samma inställning och krav. Han vill att de ska må bra och ha kul. Och det vill jag också, men först måste man göra det som är viktigt. Sen kan man roa sig.
Han säger också åt dem att göra saker och att läsa läxor. Men uppföljningen haltar.
Det är ju där jag och mitt tjat kommer in.
Pappa tjatar inte, så pappa är snäll.
Tonåringen själv satt mest tyst.
Jaja, den som lever får se.

Annars lunkar det på. Idag måste jag köpa hundmat. Jag stod på huvet i tunnan och skrapade upp de sista kulorna imorse. Måste börja handla julklappar också. Har fortfarande någon form av inköpsstopp i huvet. Har en idé i alla fall till särbon.
Tjingeling!