Jag har massa saker att göra för skolan och jag får ingenting gjort. Idag till exempel har jag gjort nada.
Jag har ett rent absurt beröringsbehov.
Jag har brutit ihop två gånger idag. En gång på grund av en halvirriterad kommentar från någon och en gång när jag stod i duschen.
Jag har känslor som är helt ologiska (eh, som känslor är) och jag vet att det inte funkar att försöka slå ihjäl dem med logiken. Jag ska acceptera att de finns där ändå bara. Det funkar inte så bra.
Det är inte bara beröringsbehovet som är absurt, bekräftelsebehovet också. Säg att du älskar mig och säg det igen och igen och igen. Slutar du så dör jag.
Jag känns besvärligt att jag mår så dåligt för det är så uppenbart att psyk tycker att jag ska må bra nu. Terapin är på upphällningen och jag har fått medicin så att jag inte behöver störa dem på över ett halvår. Det är förståeligt att jag har haft en svacka pga det brustna förhållandet men studsar jag inte tillbaka snart så känns det som att jag sabbar deras planering eller något och det vore ju SYND.
Och jag vill bara ha lite vila från mig själv.
Uppdatering
But thank God för vänner som kan hjälpa till att reda ut det man inte är kapabel att se själv. Liten minisläng av posttraumatiskt syndrom kanske.
Vi hoppas på en bättre dag imorgon va?