Snigelfart

Allt tar sån tid just nu.
Min kropp lyder inte riktigt som den brukar, och hjärnan ska vi inte tala om!
Jag har suttit på jobbet i två dagar med en sak jag förra veckan trodde att jag skulle hinna på en dag - och jag är fortfarande inte färdig. När jag kom till bitarna som kräver att jag tänker började jag glatt ägna mig åt pappslöjd och pyssel inför nobelpristagar-besöket på fredag istället. Omväxling förnöjer!
Ändå gör mina insatser skillnad, vilket känns bra. Den nya killen jobbar inte så... iterativt - så det känns som att inget händer och inget händer och inget händer hos honom. Tills han plötsligt spottar ur sig nåt som är riktigt bra - men det känns som att han borde ha hunnit göra lite annat på vägen dit. Alltså känner jag mig riktigt snabb ändå i min snigelfart!
Och min chef är världens bästa som förstår att jag inte är på topp just nu och säger att om jag känner att jag inte pallar med så är det bara att säga till så kan jag få ledigt med full lön nån dag för att vila upp mig. Jag kommer säkerligen inte ha samvete att göra det, men det känns fint att inte få en massa skit därifrån.

Annars? Det finns fortfarande en massa gråt men den är lättare att svälja eller blinka bort idag. Däremot är jag trött. Så in i vassen GENOMTRÖTT. Jag gick från jobbet en timme tidigare och kraschade i sängen så fort jag kom hem. Låg där en timme ungefär, sov väl hälften av tiden tror jag. Nu är jag jättemosig och borde äta, men jag käkade åtminstone lunch idag så LITE mat har jag ändå fått i mig, till skillnad från igår.

Det går nog framåt. Det känns bara inte riktigt så.