Mina kollegor

Jag gillar mina kollegor.
Även om en av dem tenderar att bli jättegrinig när han är stressad, och har en projektledarstil som mest verkar gå ut på att skälla på folk som inte bryr sig tillräckligt om hans deadlines (jodå, det gör vi - men när det inte respekteras i andra delar av organisationen att saker tar tid och att det bara finns 24h på dygnet och vi faktiskt inte är så sugna på att jobba mer än 8-10h av dem så blir det förseningar. Faktiskt).
Och även om en del av dem har jäkligt jobbiga röster som skär igenom allt.
Och somliga troligen har ADHD.
Andra är FÖR pedagogiska och kan aldrig förklara nåt kortfattat utan att gå in på detaljer ingen behöver veta.
En del är bara irriterande för det mesta.
Och chefen är lynnig och prioriterar om saker från dag till dag så man vet aldrig riktigt vilken fot man ska stå på.

Men på det stora hela är de så jäkla bra och gör mig glad. Projektledaren som alltid ser lika glad ut när man hälsar.
Delprojektledaren som alltid vill kramas.
Kollegorna som släpar med en ut på efter-lunchen-shopping.
Våra spontana "det är ju faktiskt tisdag/onsdag/torsdag/fredag/snart jul/nån annan ursäkt"-fikor (i fredags gnällde pensionärerna som lånar vår utbildningslokal över att det minsann var för tidigt för glögg, lussebullar och pepparkakor. I helvete heller, mitt i mörkaste november behövs ALLT som kan pigga upp och det var ljuvligt med lussefika!).
Vårt eviga fnissande över små larviga saker som egentligen bara är roliga för att vi råkar skratta.
Programmerarens och mina mejlkonversationer med högtravande språk över triviala jobbrelaterade ting. Allt kärleksfullt retande.
Dialektdagarna då alla får för sig att prata värmländska eller nåt annat galet. Skrivbordsallsång till James & Karin-låtar (sen vi la in "Humlekören" som ringsignal till en av kollegorna är det väldigt mkt zumzumzumzum på kontoret).

Det är ett skönt gäng helt enkelt. Det går inte en arbetsdag utan att jag skrattar och flamsar, även om det kan morras en del oxå. Kort sagt - jag gillar mina kollegor. T.o.m de dagar jag stör mig på dem.