Instabil och lättrubbad. En sarkastisk kommentar får mig helt ur slag. Äsch.
Praktiken är slut men nio till fem-jobb har bytts ut mot tusen och en deadlines istället. Jag försöker ta en sak i taget, beta av lugnt och metodiskt. Inte tänka framåt och få panik utan bara se till att få något gjort. Det funkar kanske lite.
Jag ska skriva ett uppsats-pm, och en praktikrapport, och så börjar en ny kurs som kräver inläsning, och nästa tisdag ska mitt praktikprojekt vara klart och för att hinna färdigt det måste jag åka dit. Och jag har inte varit på kören på över en månad så nu måste jag ta mig iväg, och i helgen ska jag åka bort och slita hund för inga pengar alls.
Nej, en sak i taget sa jag.
Jag stöter bort mina vänner. Inte alla, men några. Jag vet inte ens varför jag gör det. Jag tänker "jag borde verkligen höra av mig..." och sen bara låser det sig. Jag vill inte och jag vet inte varför. Och sen blir jag ledsen för att ingen hör av sig. Bra.
Jag såg en fin julstjärna på Åhléns. Den ska jag köpa den 25:e.