they bang on me wall

Fjärde kvällspasset är avklarat. Jag kör mina 2,5 mil hem i natt och minusgrader. Fullmånen är upphängd och lyser upp min väg. På nattradion är det flummigt men plötsligt spelas en Charta 77-låt och jag slungas tillbaka elva år i tiden då jag gick tredje året på gymnasiet och var vansinnigt - vansinnigt - kär i min sex år äldre pojkvän som bodde trettiofem mil bort. Distansförhållande redan från början, det var tärande men ACK så skönt romantiskt det var att få tråna sådär mycket. En gång när jag hälsade på fick jag punksamlingen "Definitivt 50 spänn IV" av honom, där Charta 77-låten "Lilla björn och lilla tiger" var med. Till den skivan har jag några av mina absolut finaste minnen med honom. Ack, ack, ack, den unga kärleken.

Ångest har förekommit även idag - käkmolande och nästan-gråt , Imogen Heap på repeat.
Men även bra saker som finfika på ett superschysst fik i stan, hickorysås till falukorven, söt sms-växling med en söt girlfriendo, uppfriskande fräckis-dragning på redaktionen, beskedet att mitt blåsljud verkar vara beskedligt (detta skedde dock efter ännu en boob-flashning för en manlig överläkare, det händer mig titt som tätt känns det som, ganska bisarr situation att klä av sig allt på överkroppen och sen ligga på en brits och få glidslem mellan tuttarna och sen själva ultraljudsstaven... ja).
Bra, fina saker (förutom ultraljudsstaven alltså).

Och nu håller jag på att blir förkyld men jag ska hålla mig alert ändå, i morgon ska jag jobba på en ny tidning (samma ägare, samma rutiner dock) och det ska bli spännande.

Nu tänker jag krypa ner och lägga mig tätt intill min sovande varma man. Han som äger mitt hjärta. Ja, han gör ju det. Och jag ska lägga mig bakom honom och lirka in armen under hans arm och lägga huvudet mot hans rygg och mina fötter mot hans vader. Och det kommer att bli fint.