Insikten att jag måste dissa för att inte återigen bli dissad själv. Där får man för att man är snäll och trevlig. Ja, jag känner igen tecknen. Men han har faaan ingen rätt att vara oengagerad i telefonen och i stort sett lägga på luren i örat på mig när det är JAG som ville göra HONOM en tjänst. Vad mig anbelangar kan jag ju lika gärna slänga bort hans jävla nycklar.
Och jag lägger på luren, eller nej visstja, jag fick luren pålagd i örat, och det blixtrar för ögonen och jag motstår precis impulsen att slänga mobilen i golvet för saker går ju faktiskt sönder då. Så ja, jag kan uppenbarligen bli arg också.
Jag har jobbat på avståndstagandet men det stör mig som fan att det förmodligen inte märks på mig och att han fortfarande har maktövertaget.
Jag ville inte att det skulle bli såhär men fan heller att jag ska springa benen av mig för att göra honom tjänster. Vill han ha något av mig får han be om det.
Jag är stressad och arg och ledsen och det HAR hänt bra saker men jag orkar inte glädjas över det utan jag vill bara bort men jag vet inte vart. Bara försvinna. *poff*