Familj

Pratade med mamma en kortis ikväll (vi pratar vanligtvis på i evigheter, utan att egentligen säga så mkt). Storasyster mår dåligt och skäms över nåt hon egentligen inte skulle behöva må dåligt över och mamma är orolig. Jag skulle vilja göra nåt men jag orkar inte, jag har fullt upp med att må själv utan att ta på mig nån annans mående just nu. Även om det är min syster.
Mamma frågade ett par ggr om det är bra med mig - vi pratar inte så mkt om sånt, hon är inte mitt förstaval när det gäller att anförtro mig. Jag ryckte mest på axlarna och sa nåt om mkt på jobbet och höst och regn och så, men det var förvånansvärt svårt att ljuga för henne - fast det knappt var en lögn.

Nej kära syster - vi skulle inte ha det bättre utan dig som du tror just nu. Troligen skulle ni inte ha det bättre utan mig heller. Men det finns dagar - rätt ofta just nu - då JAG tycker att det vore bättre utan mig. Men inte för att ni andra ska slippa mig. Bara för att JAG vill slippa.