Vi skulle inte ses förrän på torsdag eller något, men det förvandlades till idag som förvandlades till igår. Jag åkte hit med pirr i magen och vi möttes i kramar och kyssar och hångel och nästan en veckas längtande. Fintfintfintfint. Han är det bästa som hänt mig på flera år. Basta.
Imorse vaknade vi förkylda. Jag mår bättre nu, förmodligen due to nässpray och Alindrin, men halsontet lär ju komma till mig också snart.
Nu sitter vi i varsitt rum med varsin laptop i knät. Vi lyssnar på Tori Amos och försöker ägna oss åt varsin uppsats. Så sjukt tråkigt. Jag vill inte skriva nån uppsats. Vill inte vill inte. Uff.
Jag är också besviken över valresultatet, och bävar en del inför eventuella a-kassesänkningar och dylikt. Fast den där fullständiga hopplösheten kommer inte till mig. Liksom, äh, nog för att det är FEL alternativ vid makten men det är ju inte som att nazisterna tagit över eller nåt. Vi kommer överleva. Vi överlevde de fyra åren i början av nittiotalet, remember?
Inatt drömde jag att jag var en alienkvinna som hade bott några år på jorden och nu återvände till mina alienkompisar och märkte att jag hade tappat de vanor som utmärkte utomjordingarna. Jag passade varken in på jorden eller bland utomjordingarna längre. Freaky.
Nu kom jag ihåg ännu en sak jag måste göra. Meeeen.