Yadayadya

Datorn är verkligen nära att dö nu, eller i alla fall bli medvetslös, varje gång jag startar den får jag först upp en varningsskärm där det står att jag bör starta om och ta bort vissa grejer. Blabla. Det orkar jag aldrig. Idag stod det dessutom "påbörjar dumpning av fysiskt minne".
VA! Vilken fräckhet! Här ska inget dumpas!

I dag har det varit svettig handling med barn, tupplur för mig eftersom jag är trött trots nio timmars nattsömn, sen gick the man ut och jobbade. Jag lyckades vara kreativ och göra roliga ansiktsmasker åt barnen av papper. Skarvade ihop gummisnoddar till rem som skulle sitta bakom huvudet. Stora gossen fick en lejonmask, med man och allting, den lilla fick ett beige rådjur med små pinnar till horn, fasttejpade med maskeringstejp. Sen orkade jag inte kreera mer så vi tittade på Shrek en stund och sen lagade jag mat.
Massor av mikrovågor, jag kommer att dö av mikrovågor, mikrougnen är min bästa vän, i den kan jag varje dag koka fryst broccoli, och jag kokar den ALLTID för länge för jag hatar hård broccoli. Och den goda simpla kycklinggrytan med citron i fick det bli, citron är det bästa. Stora barnet lekte med sitt lego under djup koncentration, lilla barnet kravlade omkring på köksbordet och sade sådär strålande "pappa kör TRAKTOR!" när pappan körde förbi utanför. "Javisst är det FANTASTISKT" sa jag trött, man FÅR inte vara ironisk mot barn. Fast han förstod ändå inte utan upprepade bara som den lilla svamp han är "jaaa, fantastiskt!".

Lillegossens favoritprogram på Bolibompa är "Lilla röda traktorn", det är en käck brittisk "dock"serie om livet på landet. Som vanligt i ALLA JÄVLA SERIER är det nästan bara män, en kvinnlig huvudrollsinnehavare brukar det vara, för sakens skull, men de flesta omgivande karaktärerna och övriga huvudrollsinnehavare är män. I "lilla röda traktorn" är Sven huvudfiguren, Herr Jonsson en annan, Stumpen en tredje, Walter en fjärde. MEN! Walter som är bilmekaniker har en dotter, som också är bilmekaniker, hon heter Nicola. Sonen har blivit bortskämd och fått samtliga lekfigurer ur serien (för leksaksindustrin och barnprogramsindustrin går definitivt hand i hand, kolla bara på nya disneyfilmen "bilar", den har inte haft premiär än men samtliga leksaker från filmen finns att köpa i affärerna). Alla andra figurer har rejäla händer som de kan hålla saker med. Men inte Nicola! Hon har tunna bräckliga armar och små fjuttiga händer som inte ens kan hålla i ratten i hennes egen bärgningsbil. Fuck that. Jag hoppas att det är en slump. Men förmodligen inte?

I alla fall. När jag väl hade satt fram maten på bordet, hörde jag traktorn utanför igen, det lät som om den var på väg bort, men jag som hade sagt till mannen att det snart skulle bli käk? Med en slev i handen och utan skor, sprang jag ut på gräsmattan, kikade fram bakom staketet och viftade på armarna och försökte mima fram "det är mat. NU. NU. NU. Inte om fem minuter. NU!"

Och fullkornsbulgurn luktade armhåla och tvååringen stoppade ner stackars Nicola i den. "Sitta dä i bulgurn, ska hon göra". Sen åt han med henne, hela måltiden, han stoppade ner hennes afroknoppar i maten och sen in med huvudet i munnen.

Medan jag lagade maten läste jag Linda Skugges nya, "ett tal på min systers bröllop" eller vad den heter. Jag har inte kollat så noga. Jag kör dubbelläsning, en uppe, en nere. Uppe läser jag Marjane Bakthiaris "Kalla det vad fan du vill". Båda verkar bra.

Nu springer barnen nakna på tomten, mannen gav sig av för att jaga förrymda kor, så jag får avsluta det här mycket förvirrade inlägget och gå ner till dem.