Hemma hos mig själv. Jag borde städa och skura och sortera och dammsuga och damma och och och. Jag orkar inte riktigt. Lyssnar på musik och vill gråta lite, men utan att riktigt veta varför. Kanske behöver jag bara komma ikapp nu igen. Jag läser texter från ett år tillbaka som bara är en lång parentes av olycka och jag vet att det jag tänkte som jag inte kunde skriva ut då var om livet fortsätter att vara såhär måste jag ta livet av mig.
Det är så sjukt sorgligt. Och jag kan fortfarande få kontakt med den där maktlösheten ibland, men jag vill leva nu. Det ville jag inte då.
Jag vill faktiskt leva.
Inatt var mitt drömliv i farten, som vanligt, jag blir helt slut. Först var jag så arg så arg och jag skällde ut mina föräldrar efter noter och lämnade dem i sticket och vägrade svara i telefon och när jag väl gjorde det blev jag ännu mer förolämpad. Vaknade och var fortfarande arg. Somnade om och drömde att jag dödade någon. Sen drömde jag att jag var gift med en militär som var tvungen att åka bort långa perioder (hej Doris!). För att slutligen avsluta det hela med (ännu) en ytterst verklig förlossningsdröm där jag födde en bebis på SÖS. Mannen bredvid mig hållande min hand och fanimej, förhållande är dåligt för min biologiska klockas framfart.
Sen vaknade jag och det var så tyst och tomt och jag har visst vant mig vid den där mänskan bredvid mig.
Nu sortera tvätt. Ryck upp dig, Tori.
(Förresten: igår jobbade jag sista dagen. Halleluja!)