När du har sjukt bra koll

Igår var vi på en sjukt bra trettioårsfest uppe på fäbodvallen. Det var kräftor och partytält och fotogenlyktor och hemmagjorda kräfthattar. Jag var lite påtvingat nykter eftersom vår fyraåring huxflux bestämde sig för att följa med. Jag drack nån folköl och sen skjutsade jag hem honom vid elvatiden och återvände sen till festen. Jag konverserade flitigt och njöt av minglandet. Pratade med helt nya människor, fick höra att jag låter som Ola Salo/Nina Persson, dialektmässigt alltså, och det var ju fint, och sen var det en speleman som spelade Smålandspolska, enbart för mig. Flera spelmän hade fioler och andra instrument med sig och det var oerhört mysig stämning. Det var två par som jag absolut skulle vilja börja hänga med, men därifrån till att ta steget att verkligen träffas är det väl ganska långt.

Vid tre åkte vi hem och sov till halv tio och nu bakar jag kakor och är barnvakt åt ytterligare en grabb. Snart ska jag jobba.

Vår dator verkar vara på väg att självdö, den är seg och konstig och ibland smäller det liksom till inne i den, ungefär som det låter när man stänger av den. Vi är lite oroliga för vår sjukling, och måste börja säkerhetskopiera hejvilt. om det inte redan är för sent, förstås...