Annars har jag i dag köpt Minifom, hösttröjor på Vero Moda, promenerat lite här och där runt genom hela stan - dessutom på mina söta små sandaletter. Sandaletter är ett så roligt ord, det låter automatiskt som att man är liten och nätt om man har såna. Men det är ju inte jag. Men ändå! Fram och tillbaka, shoppa hit och dit och uträtta ärenden. Det har jag och yngsta barnet gjort. Sen joinade resten av familjen oss och efter mer ärenden åkte vi till McD en snabbis. Där träffade vi kompisar och vi satt ute och åt tillsammans. En helikopter cirklade omkring och vi tittade på den, förstås, och sa "oj nu landade den", för det gjorde den, på en gräsplätt en bit bort. Men då var jag nervös för kylvarorna som låg och svettades i bilen (RÖTMÅNAD you know) så vi drog hem. Senare ringde våra kompisar och berättade att det var Fredrik & Filip samt ett kamerateam som hade kommit ur helikoptern, in på McDonalds' uteätarplats, och börjat prata med några som satt vid ett bord. Darn! Jag hade ju velat se dem!
Förresten: Jag läste för ett tag sen om det roliga i att stoppa i en Mentos i en flaska Cola light. Dagarna efter hörde jag en kille på jobbet prata om samma sak, han hade sett det på tv. En kväll när jag jobbade smet jag över till affären och köpte en liten coke och en rulle mentos, sen gick fotokillen och jag fnittrande ut på parkeringen och genomförde tricket. En liten söt fontän blev det ju. Igår trappade vi upp lite och hade en 1,5-liters cola, det blev en ännu schysstare fontän. Åh vad sånt här är ASKUL, jag gillar praktiska skämt och tricks, det är som en hel outforskad värld öppnar sig nu, med mängder av frågor som "funkar det inte med vanlig cola?" "kan man ha läkerol?" "går det med Lidl-cola?". Vanlig tonic funkade i alla fall, märkte jag idag. Hahaha.
Nu ikväll satt jag kvar i bilen och såg på när min man bar in det ena sovande barnet och det slog mig: Det finns inget vackrare än just det. En enkel simpel grej men i den finns en sådan enorm ömhet och samtidigt en självklarhet. Pappans försiktiga grepp, barnet som lägger huvudet bekvämt till rätta på pappans axel, och så den lilla knubbiga handen som dinglar ner och lägger sig på pappans rygg. Hjärtat spränger av det stora i det lilla. "Där går min man med vårt gemensamma barn". Och allt som finns i oss finns även i våra söner. Blodet, hjärtat, pulsen, det finns ingen början och inget slut. Ett sovande barn i en pappas famn. Aldrig blir det vackrare.