Det känns som om mitt liv går på autopilot. I vanliga fall skulle jag kanske inte bry mig, men nu när jag har semester, och följaktligen har mer tid att fundera på saker och ting, så går hjärnan på högvarv. Och de senaste dagarna känns det verkligen som om den gått i spinn på något sätt, för all lust att göra… nåt, överhuvudtaget, är som bortblåst. Det känns som om en kall hand tagit ett stadigt tag om mitt hjärta och att all lust, glädje och framtidstro (i brist på ett bättre uttryck) nu förvandlats till tårar. Men hur förklarar man detta för någon? Och speciellt när man som jag alltid kämpar med att vara glad och tillgänglig och alltid försöker framstår som den mest bekymmersfria människan på jorden?
Det sitter två personer på mig. En på vardera axel. Vi kan kalla dem Ernie och Bert. Ernie pekar på min intuition, på min magkänsla. Jag känner hans tyngd på axeln och jag hör vartenda ord han säger. Bert däremot har också ganska bra röstresurser och sätter liksom stopp för allt. Han är väldigt negativ och säger att jag inte alls ska lita på min magkänsla. ”Låt den vara. Det är väl bra som det är nu, och om det inte är det så får du väl se till att det blir det.” Visst, tänker jag oftast. Det är bra såhär, för så ska det ju liksom vara.
Men så kommer det en dag, en solig men inte ändå speciellt varm dag, och då får jag ligga på någons arm och titta upp på molnen och höra havet klucka (?), och då tänker jag att nej, det är ju såhär det ska vara!
Då hör jag Bert röst skalla: ”Ingalunda! Vem är du som tror att det skulle funka? Va!? Det skulle verkligen vara bortkastad tid och dito resurser, och när det sedan inte skulle funka så skulle du stå ensam kvar där. Jo, just det, ensam. Och hur kul skulle det vara på en skala?”
Nej, det skulle kanske inte vara roligt alls, men det lär jag ju aldrig få veta. Jag fattar inte varför det är så lätt att lyssna till saker och ting som får mig att tappa tron på mig själv, medan bekräftelse och självkänsla är så svårt att ”tro” på. Jo, jag är feg, eller, så ska man ju inte säga; jag har ännu inte blivit modig… Men kanske någon gång, och kanske är det just det som håller på att hända nu, och att bli modig tar väl kanske på krafterna?
*****
Och så tänker jag på en kompis som har det jobbigt just nu. Jag hoppas på det bästa för dig, vet du! <3
*****
Lite förhandsgranskning:
bortblåst (Föreslå) menar du kanske: portablast