jävlajävlaskit 2

Promenerat lite. Hoppades att Calle var på jobbet som ligger en bit bort härifrån, men det var bara hans bil som var där, visade det sig när jag ringde. Han är sängliggande efter en bråckoperation igår men tyckte att jag skulle komma dit så jag inte är ensam, om jag inte har nån annanstans att vara. Jag vet inte, jag har aldrig träffat hans flickvän och storgråtande är inte sån jag vill vara första gången jag kommer hem till nån. Men omtanken känns bra.
Stod och kikade på tågen ett tag men ville inte gå närmare. Inte för risken att klättra över staketet och ställa mig på spåret - för det känns inte som nån vidare dum idé just nu - utan för att jag var livrädd för fästingar i det höga fuktiga gräset. Då blev jag tvungen att skratta åt mig själv en liten sväng, för om jag nojjar över fästingar kan mina självmordsplaner inte vara så allvarliga. =)

Jag tycker att folk borde börja vakna nu. Kolla sina mobiltelefoner och läsa mitt sms från inatt. Höra av sig och undra vad som har hänt, hur det är med mig. Hjälpa mig att hålla ihop.
Och han Patrik borde svara på mitt mejl. Man kan inte bara skicka iväg ett sånt mejl mitt i natten och sen bara lämna datorn. Det kan man inte.
...det vore nog lite väl att ringa honom oxå va? (hittade honom på hitta.se. Spånga. Jag kan inte komma på nån bekant som bor i Spånga)

miffo har valt idag att försöka ta sig upp i rangordning i buren. Hon har spöat stackars Kola och nu ger hon sig på Trill. Det är väl visserligen sånt som måste få ske men det är jobbigt att se och höra.

Jag vet inte var jag ska ta vägen.
Hur jävla dum är karln att han inte berättat nåt?
Att han lät mig flytta hit. Visserligen hade jag ju redan jobb här, men jag hade börjat trivas i malmö. Jag hade kunna tänka mig att vara kvar där om jag hade vetat.
Långt från honom.

Flera av mina vänner (och fler och fler av dem under våren, när de sett mig må som jag har gjort och gör) tycker inget vidare om Erik och förstår inte vad jag ser i honom.
Just nu vet jag inte heller.
eller jo, jag har vetat ett tag nu. Jag vill ha tillbaks den erik jag blev kär i. Den som fick mig att må bra, den som jag var trygg med och litade på som jag aldrig tidigare litat på nån.
Se var det tog mig.

En liten hoppfull röst i bakhuvudet tycker att jag drar lite stora växlar på ett endaste mejl från nån jag inte känner. Men det matchar ju min magkänsla så bra - jag hade en vag mental bild av att han hade med sig nån till sommarstugan annat än sin far. Nu vet jag inte ens om han är i stugan - åker man till ett ställe utan badrum om man ska vara otrogen och sen komma hem till en ovetande sambo liksom? Men en liknande liten röst i huvudet tror på vad Erik sagt om att han inte ljuger - han har inte uttryckligen sagt nåt om SÄLLSKAP till sommarstugan så det är möjligt att han ändå är där. Med henne. Eller honom - vadfan vet jag?

Lömska kicki och fyraåriga kicki har tisslat ihop sig i ett hörn av bakhuvudet och propsar på att jag ska åka till Calle eller nån annan, ta med mig miffo så att hon inte kan bråka med de andra (och kanske Korven för att hon är min favorit och har så mjuk päls att gråta i), låsa överlåset som Erik troligen inte har med sig nyckel till, och åka härifrån. Till Calle eller annorstädes.
Jag gillar idén men vet inte om den vore så bra.
I den planen ingår förvisso att jag fått svar från den där Patrik med åtminstone ett namn, så att jag kan sätta en lapp på ytterdörren med texten "Berätta om --namn--". Den delen av planen är det knappast 4åringen som står för kan jag säga.

Jag svamlar och ältar en massa just nu känner jag. Men det är nödvändigt. Jag vill minnas hur jag kände och tänkte just nu framöver, när chocken har lagt sig.
*tänker efter*
Skälet till det är nog för att kunna hålla liv i nåt slags hat. Föga konstruktivt, men kanske nödvändigt?

Jag vill prata med Frigg! Jag vill att hon talar om för mig att hon inte visste NÅT om det här och att Erik är en jävla idiot och att hon inte har några som helst problem att välja bort honom tills jag kommit över det här.
Men jag tror inte att det är alls vad hon kommer säga.

Och jag vill att Paula inte är på Fårö utan hemma. HON skulle definitivt hålla med om att han är en idiot.

Vad ska jag göra, vad ska jag göra, vad ska jag göra??

Till att börja med borde jag äta, för sen lunch igår har jag bara ätit glass och paranötter igår kväll. Men jag mår bara illa och kämpar med att få i mig åtminstone vatten.

Tänkte lite mer på det där med att ringa svärfar för att få numret till grannarna på landet. OM han är hemma innebär det att Erik ljugit om att pappa skulle vara med. Om han inte är det står jag på samma ruta. Om han är hemma OCH grannarna svarar och jag får tag på Erik, bevisar det bara att han talade sanning om att han skulle till landet. Huruvida han har med sig nån eller inte får jag inte reda på.

Jag vill ha ett svar från Patrik.
Jag vill veta vem Erik är med.

Alla gånger han åkt till Stefan och fikat. Jag undrar om det är det han har gjort. Jag kan inte veta.

Hur många vet nåt?

Är det här mitt taskiga karma för hur jag behandlade David för 4½år sedan som kommit ikapp mig? Jag har tänkt en hel del på det under åren. Jag skulle inte göra likadant idag. Jag skulle inte slita sönder min egen själ genom att ljuga för den jag slutat älska. Att upprätthålla en fasad hemma gjorde sönder mig. Det är nog det jag känt igen hos erik men inte velat se.
Jag skulle inte göra så idag.
då hade jag inte verktyg för att ta mig ur vår relation på nåt annat sätt (det låter som en dålig ursäkt och det känns som en oxå, men det är inte desto mindre sant). Jag har inte alla verktyg jag behöver idag heller (uppenbarligen!!) men DET har jag lärt mig i alla fall.
Erik är 10år äldre än mig och jävligt genomtänkt i det mesta. Han borde ha fattat det han med.

Inte undra på om jag inte klarat av att hitta nåt oss igen. Han har ju sträckt ut sin hand åt ett helt annat håll medan jag har hoppat omkring och försökt få fatt på den.
Varför har jag inte fattat det?

Har jag gett upp?

Jo, det har jag nog.
Det borde vara nog nu.