Jamen visst

I onsdags var toribruden här och fick fika och grejer, det var supertrevligt, igår var det torsdag och jag hade en lång lista med måsten inför resan till Sthlm idag. Jag åkte till stan, själv, och gick igenom alla affärer tills jag hittade vad jag behövde. Ibland har man ju tidsbrist och går in i en affär och tar det som ser OKEJ ut, bara för att man måste ha något sånt. Men igår gav jag mig inte utan jag kämpade på trots att jag har gått upp ett par fläbbiga kg och trots att jag blir alldeles svettig av provhytter. På HM hittade jag ett par fin-capribyxor med sidenband istället för skärp och jag inbillade mig att de var snygga (men tajta) men vågade inte riktigt lita på mig själv (eller HM:s förminskande speglar, bastards!) så jag knatade ut till tjejen som stod och delade ut såna där plastbrickor när man ska prova kläder. "Eh, ser de här konstiga ut?" sa jag. Hon var vidjesmal, söt, med midjelångt blont hår. "nej, de sitter skitsnyggt, det är ju sådär jag skulle vilja att de satt". Och haha tycker jag, hon skulle nog inte sagt "nä fy fan vad fult" men jag trodde ändå på henne. Fast jag var tvungen att fråga igen "men är du 100 procent ärlig, ser jag inte ut som en fettblobba?". That's me, folks. Det låter som om jag bara är kokett och tigger om komplimanger men så är det ju inte. Jag Är sådär osäker på om saker är snygga.

Och byxorna fick följa med hem tillsammans med en grön tisha, ett svart linne (som om jag inte har sådana förr... hrm) med två döskallar på, längst ner, bikini, allergitabletter, en ny bh och lite nya prylar till necessären. Fick ett anfall av shoppingångest men sen satt jag på en parkbänk i en park och åt en korv och tittade genom mina kassar och insåg att det verkligen inte var något extravagant utan rakt av grejer som jag behövde. Då försökte jag njuta av stunden istället. Det var ju en fin sommardag, framåt sextiden, stan var ganska tom, jag satt vid en porlande liten fontän och åt min goda korv och satt tysta och stilla och funderade och vickade på ena foten.

Små små glädjeämnen finns ju hela tiden. Enkel vardag. Som att gå barfota till brevlådan med en 2-åring enbart iförd blöja. Det låter fånigt men det känns som ett fint band, "här går du och jag barfota båda två", en fin gemenskap. Lilla tvååringen plockar upp pinnar.

Och så tycker jag att The Raconteurs "Steady as she goes" är en bra låt. "Boten Anna" är inte så bra men den sätter sig ändå på hjärnan.