Jag misstänker att det inte är det klokaste draget att åka upp till föräldrarna just när det har börjats gräva i den jobbigaste jävla barndomsskiten. Det tyckte inte psykologen heller. Men what to do, åker gör jag.
Jag är trött och vill sova. Det är tomt utan katten. Jag läser nya Coupland (den är bitter och jag gillar det) och ska snart fly till Stockholm. Där ska jag dricka vin och försöka hitta mellanläget mellan att ha intentioner och inte jinxa.
Jag är helt ledig. Det är fint.