Imorse vaknade jag inte för tidigt med ont i kroppen (på grund av att jag spänner mig så) och det har jag firat med att inte göra något vettigt. Inte så att jag inte har haft intentionerna att göra något. Jag gick till skolan för att skriva ut texter jag ska läsa men ingenting funkade så då gick jag hem igen. Och glömde därmed att köpa linsvätska som jag också skulle. Och sen fick jag hjälp med datauppgiften jag satt med hela dagen igår så att just den grejen funkar, så nu vill jag inte förstöra det med att börja på något nytt. Och och och.
Äsch. Jag är handlingsförlamad helt enkelt. Och jag tror jag behöver det.
Det är sol ute nu. Jag går i Popaganda-bryderier. Ikväll ska jag bli bjuden på mat.
Det känns aningen stabilare idag, fast jag vet att det bara är fejk och fusk och båg. Jag har bara lyckats trycka tillbaka saker så att de inte håller på och väsnas framme i ljuset igen. Jag antar att jag borde ventilera det här på något sätt (mer än med ett par veckors mellanrum). Men det går inte. No can do. Istället lyssnar jag masochistiskt på Sanningen om dig på repeat tills det gör alldeles för ont.
And if I’d fall, would you pick me up?