Det är lite svajigt nu. Saker under ytan som ska dras upp och så jag som krampaktigt hållit tillbaka allt medan jag har kämpat med inlämningsuppgift (naturligtvis ute i sista minuten). Nu är PM:et inne och musklerna i nacke och rygg spända som aldrig förr.
Jag vet inte var jag ska göra av allt. Jag har jobbat så hårt på att hålla undan och nu är det överallt men jag vill fortfarande inte veta av det.
Allt jag vill är att luta pannan mot någon, och bli struken över håret.
Det är härifrån du kom,
det här är sanningen om dig.
Och jag måste säga att jag är imponerad över att du fick in PM:et. Inte för att det är det viktigaste, det viktigaste är att ta itu med det som finns under ytan, men ändå, du är en seg rackare.
2006-05-24 23:14:59
tori
carin: jag är lite imponerad av mig själv faktiskt :)
nä, men tanken att ha det hängande över mig under längre tid var jobbigare än att få det gjort när jag skulle, tror jag.