samvetet

Katten katten. Det är inte så mycket längre hon ska vara hos mig nu, och ännu har jag inte hört något om ett nytt hem. Det var på gång ett som verkade jättebra men jag har inte hört mer så de ångrade sig väl. Och så ibland råkar jag i diskussion med de som tycker att jag ska behålla henne och damn it. Jag har, för mig, väldigt välgrundade anledningar till varför jag inte ska och många handlar om kattens bästa. Men jag ÄR inte hjärtlös. Jag känner mig alltid hjärtlös när jag märker att någon försöker övertyga mig om att jag ska behålla henne. Och så får jag funktionella, bra (om de funkar i längden vill säga) lösningar på det som inte fungerar nu och naturligtvis är det en del av mig som skriker om att inte lämna ifrån mig henne. Jag känner mig elakast i världen. Sötkissen.

Om hon bara kunde få komma till ett permanent, fint, bra hem så skulle det inte kännas så hemskt att lämna ifrån mig henne. Någon som vill ta hand om en galet kelig och tillgiven honkatt som inte vill ha några kattkompisar?

Annars är det mensvärksdag. Jag ligger under en filt istället för att studera och hela tiden blir det bara mer jag måste hinna med. Jag vill bara ligga på min säng med någon vid min sida och titta på en lagomt bra film.