Jaha, så var det dags igen. Tyngd i kroppen, tyngdpunkten långt ner i magen. Tjock, vattenfylld kropp med ömmande mage som inte vill att byxorna ska vara knäppta (såhär små var väl ändå inte byxorna sist, förresten?). Bröst som känns som blåmärken och kräver den stadigaste bh:n jag äger. Och sömnig, trött, dödstrött. Och jo, lättretad och vill gå i ide ett par månader dessutom, så venlafaxinet i min kropp snor visst inte åt sig allt ändå.
Vad ska det vara bra för? Jag har inte tid. Jag vill inte. :(
Och eftersom jag varit en sådan duktig flicka på sistone (host) så har jag tre långa seminarietexter att läsa idag, och en föreläsning jag verkligen borde gå på och ett körrep som jag måste gå på eftersom jag skolkat i ett par veckor och vi snart har konsert. Och så disken.
YNK!
Ja. Det var väl bara det jag ville säga.