Två bra, en dålig

Igår var en bra dag. Jag var trött men mådde helt ok. I förrgår var oxå en bra dag även om jag nog var ännu tröttare då. Jag reflekterar knappt över det men folk säger att jag ser trött ut och känner jag efter kan jag inte annat än hålla med. Och det är stört omöjligt att ta sig upp ur sängen på mornarna. Men ändock. Två bra dagar som inte bjudit på mer än jag orkat med.

Idag har däremot varit en fruktansvärd dag. Jag är inte lämpad för deadlines just nu, jag har inga marginaler vad gäller stress och strulande program, kollegor som lämnar sista-minuten-ändringar i oläslig handstil för att sedan vara otillgängliga resten av förmiddagen, andra kollegor som helt sonika bär iväg med papperen med ändringar för att de tycker att det DE ska göra är viktigare, och helveteslunchmöten som är 3½h långa istället för 2h eftersom somliga aldrig kan hålla sig till ämnet och hela tiden måste prata om SITT liv och SITT perspektiv och fan vad god lust jag hade att bara slå sönder nåt efter 2½h... *pust* Jag satt och svalde ångest och gråt och la all energi på att inte gå sönder och har ingen större aning om vad som sas på det där mötet egentligen. Annat än att vår AD hoppar upp ett snäpp till att bli CD, och killen som varit projektanställd en månad som illustratör blir ny AD, medan jag fortsätter puttra på som ADassistent, förvisso snart avlönad istället för som praktikant. Det är rätt ok, jag känner mig ändå inte redo för nån AD-befattning. Det vet jag inte om nya ADn är heller egentligen, men skit samma. Vi är ett bra team alla tre, och när ADn, nej, CDn menar jag, går på mammaledighet i sommar kommer vi två som är kvar vara ett bra team.
Men jag har varit för stressad och upprörd och irriterad och haft för fullt upp med att hålla ihop och få klart slutrapporten jag layoutat att jag inte hunnit känna mig det minsta glad eller lättad eller nåt. Jag har fortfarande inte gråtit av mig efter dagens ansträngning, men jag hoppas att jag EFTER det kan känna mig lite glad och lättad över att åtminstone EN sak i mitt liv ordnat upp sig. För det ÄR ju en bra sak. Jag TRIVS, jag gillar mina kollegor och arbetsuppgifterna och chefen och skrattar en massa på dagarna och tror att jag kan bli ordenlig vän med åtminstone EN tjej på kontoret (jag gillar alla, men med henne har det klickat lite extra på sistone). Det ÄR en bra grej. Inget annat ställe skulle kännas tillräckligt bra i jämförelse just nu - inget jobb kan kännas roligare.

Jag tror problemet är att jag inte vill NÅT för tillfället, annat än falla ihop och skita i allt. Idag är en dålig dag och allt är en ansträngning, jag tvingar fram en mental fot framför den andra för att inte falla.

Tack & lov för att det är helg! Jag försöker landa i det just nu. Andas ut och KÄNNA att jag inte behöver göra mer än nödvändigt ett par dagar. Förrutom att tvätta på söndag då. Och gå på stan med Lina imorgon.
Men DET är en bra grej!