Fyra veckor ångest

Imorgon är det fyra veckor sen jag vaknade upp från min känslomässiga dvala. Fyra veckor med ont i magen. Fyra veckors ångest. Fyra veckor med osäkerhet, uppgivenhet, vilsenhet, skuld, ånger och gråt.
Men jag känner inte att jag kommit nånstans direkt. Bara mer osäkerhet. Mindre energi. Mer magont. Fem kilos viktnedgång.

Det enda jag är säker på är att jag inte vill vara kvar här, i den situation jag är i. Den är inte hållbar. JAG håller inte för den. Och att jag inte ensam kan ta mig ur den. Och jag vet att jag älskar, och vill fortsätta med det.

Och jag vill inte gå sönder. Jag är förbluffad över hur jag klarar av att hålla ihop, och hur det åtminstone hälften av tiden inte ens är vidare svårt. Andra halvan är värre, men jag har förvånat mig själv med att klara av att ta stöd av andra. så lite framåt går det nog ändå.
På nåt plan.

F.ö var helgen en rätt bra helg, från lördag kväll och framåt.