Nu vaknar jag till liv igen! Tänk att man varje år ska genomlida en lång vinter och vara sitt allra mörkaste och mest nedstämda jag. Tänk om varje årstid kunde vara vår eller sommar! Solstrålarna som letar sig genom mina persienner och väcker mig tidigt i ottan hälsas med ett yrvaket leende efter bara några timmars sömn. Jag hoppar upp på cykeln och tänker att jag nog måste lägga ner min mössa i byrålådan nu och låta håret fladdra fritt i vinden när jag svischar ner för den långa backen (även om håret blir synnerligen ostyrigt då).
Annars så sitter jag på bron och doppar försiktigt tårna i åns ännu tämligen kalla vatten.