Så ringde då äntligen läkaren. Jag ska dra ner till hälften på Plaquenilen, men kanske måste jag sluta helt. Hon visste helt enkelt inte, utan skulle kolla med en kollega.
Lång historia kortfattat: Risken finns att jag blir njursjuk, hjärtsjuk och / eller lungsjuk när jag påbörjar hormonbehandlingen inför IVF. Jag vet ju det för det har jag läst mig till själv. Men läkaren har hittills inte sagt någonting om det. Det kom alltså först idag, när jag varit där på flera besök och diskuterat en ev. IVF-behandling. Märkligt. Slutar jag med Plaquenilen före behandlingen är halveringstidne 50 dagar, så jag är ändå inte plaquenilfri på ett bra tag. Dessutom, i utomlandet anses det direkt farligt att sluta med Plaquenilen inför en IVF eller graviditet, eftersom risken är stor att man får ett skov. Och ett skov innebär samma som ovan - njur/lever/hjärt/lungsjuka eller annat mysigt.
Men så var det ju det där med att Plaquenilen pajjar min mage, så oavsett vad som är bäst för ett eventuellt foster så spelar det ingen roll. För jag kommer inte kunna fortsätta länge till.
Så tyckte läkaren att Imurel kanske vore ett alternativ. Så vi får väl se. Hon skulle prata med en expert och höra av sig på torsdag.
Den här dagen är skit. Inatt sov jag nästan ingenting (tja, typ 3 timmar då). Sedan fick jag mens. Och så upptäckte jag att jag har övertrakasserat mitt konto, så pengarna är redan slut. 23 dagar före lön - hurra! Och så det med IVF och medicinerna då. Skit bara skit.