babbl

Jag är precis nyvaken efter att ha somnat på soffan med lillknösen. Storknösen är på dagis - äntligen, efter tre veckors frånvaro - och mannen är ute i skogen och jobbar. Laxen ligger i mikron och tinar lite fint och jag sitter här med sömnskrynklig röd kind.

Helgen var fin och bra, lördagen var vi i stan och umgicks med kompisar. Styrde kosan till thairestaurang allihop, fyraårige sonen sa BAJSKORV hundra gånger och efter mitt allvarliga snack med honom ("säger du bajs igen på restaurangen så går du och jag och sätter oss i bilen och väntar tills de andra är klara") bytte han till "kalsongfis" eller möjligen "fiskalsong". Jobbig och speedad var han, förmodligen hög på socker och impa-på-kompisen-adrenalin, jag var stressad och trött. Efter middagen hyrde vi film och när barnen väl sov hemma kunde vi trösta oss med lite Mark Ruffalo-film.

Igår fick vi hem kött i mängder så vi stod och packade in i plastpåsar och kände oss så där trygga och välbärgade. Köttfärs är bra.

Jag väntar fortfarande på jobbesked och det är lite jobbigt. Stressande.

Nähäpp. Fortfarande sömnsnurrig ska jag nu går ner och fixa fisken och spenaten.