...

Jag håller på att krisa ihop helt. Vet inte varför, för egentligen har inget hänt. Förutom att NS dog då, men jag kände ju inte honom. Idag insåg jag att hans dödsfall förmodligen bara blev en katalysator för något som legat och grott länge. Tårar som rinner, men jag förstår inte varför.

Sambon kom hem i söndags och reste bort idag igen. En vecka till ensam. Jag har bara så jäkla svårt att stå ut. Men ändå, en sån här reaktion är något mer. Så vad?

Vi har bokat en resa. Jag borde vara glad och jag ÄR glad för resans skull. Men varför då dessa förbannade tårar. Jag känner mig så fruktansvärt löjlig som bryter ihop hela tiden.