trött mässdeltagare

När kompisen man lunchar med inleder med frågan "Hur många barn hade jag när vi träffades sist?" vet man att det antingen var alldeles för länge sen man träffades, eller att han behöver fler fritidssysselsättningar. =) Troligen bägge.
Men mitt lunchsällskap hade inte bara hunnit med en unge till, utan även att bygga hus - nåt han berättade om sina planer om förra gången vi träffades. Vilket alltså var ALLDELES på tok för länge sen!
Han hade dessutom hunnit lessna på jobbet på stora banken, men är än så länge allt för motiverad av den höga lönen för att sluta.
Hans ögon tindrade lite när jag berättade vad vi gör på min praktik, och hur vi jobbar. Med lite tur kommer han förbi på mässan imorgon och kikar lite på vad vi gör och blir så till sig att han bara inte KAN låta bli att lämna sitt jobb, haha!
Jag skulle älska att jobba med honom igen, han är skitduktig och helt galen.

I övrigt är jag helt slut efter en dag på en bullrig mässa, där så klart allt som kan gå fel har gått fel, och lite till. Nä, inte så illa faktiskt. Men lite så. Det är pinsamt dåligt organiserat på sina håll.
Jag somnade direkt när jag kom hem, och vaknade till när Erik kommit hem och tittade in för att tala om att han skulle iväg igen (och just nu känns det som att jag nog kommer lyckas somna igen innan han kommer tillbaks) en timme senare.
Imorgon kommer nog bli snortråkigt, om det inte är fler besökare än idag. Jag har ju redan varit runt och tittat på alla andra utställare och pratat med de som verkar intressanta... och det finns en gräns för hur många reklampennor man kan samla på sig för att bli lyckligare liksom. Ett paraply fick jag i alla fall nånstans, det var lite najs. Men min vana trogen kommer jag tappa bort det. Det är inte meningen att jag ska ha paraplyer.