Blablabla onsdag

Man får nästan spöstraff om man klagar på vädret, men nu gör jag det ändå. Den 29:e mars ska man bli bländad av stark vårsol när man går ut, inte ett tjockt illande vitt snötäcke. Och det enda som ska falla från ovan är TAKDROPP, inte snö.
SMÄLT, SNÖJÄVEL!

Och jag hatar min astma, jag hatar den, jag hatar den och undrar om jag någonsin kommer att känna mig helt frisk. Blä, blä och blä blä blä. Jag känner mig så MOGEN som är som en trotsig unge gentemot astmahelvetet.

Men jag älskar min man och mina barn och min flygbiljett och min fina fina F som bor i London och jag älskar när min son sjunger sin favoritsynthlåt "Tout petit la planet" eller något sånt, han brukar sjunga på den tillsammans med sin far. Nu har dock sonen modifierat den och sjunger "Tout petit la bärfis" hela dagarna.

Tidigare idag stod jag framför spegeln och plockade ögonbryn växelvis med att köra lite positiva affirmationer. Jag log mot mig själv och sa "astman kommer att bli braaaa. Du är bra, och snygg, och London kommer bli skitkul! Astman kommer att bli braaaaa. Andas fiiiint"

Nu ska jag gå ner och packa vidare i min lilla väska.