ont det gör ont men det går

Ungefär fem minuter efter att jag kommit in genom dörren, efter att ha varit borta ett drygt dygn, kissar katten i sängen. Okej, jag fattar vinken. Även om hon har haft det hur bra som helst, med till och med översovande kattvakt, så ska jag inte åka bort igen på ett tag nu.

Jag har varit ute i ödemarken och övat sång. Svanskotan tyckte inte det var lajbans med allt sittande och inte heller med all dans som hör till när man har övat sång, och inatt drömde jag bara om hur ont det gjorde. Fucking shit. Men det finns ju inte mycket att göra åt det om jag förstått saken rätt.

Vad gäller mer psykisk smärta har jag så smått börjat öva på att känna. Jag försöker uppmärksamma känslan, försöker sätta namn på den, och försöker känna hur den känns i kroppen(och i sista hand acceptera att den finns). Det är ovant. Jag är så van att försöka ignorera allt som känns dåligt och det slutar som bekant med att jag vänder allting mot mig själv. Jag försöker ge mig tid att se att allting inte är mitt fel.

Och jag insåg just att det inte handlar om att jag ska sluta tänka nojiga tankar och känna skavande känslor, utan att jag ska lära mig acceptera att de finns. Notera dem och sen gå vidare. Det är SÅ man får ro. Eller vad tror ni?

Nu ska jag äta chips och dricka cola. Eller kanske sova en stund.