Åh, det är jobbigt att vara hypokondriker. Var ute och käkade middag med några kollegor igår, och när en av dem inte kom till jobbet imorse så ringde jag upp henne och frågade vart hon tagit vägen. Då visar det sig att hon är hemma och inte har några planer på att komma till jobbet idag eftersom hon har fått vinterkräksjuka, alternativt matförgiftning.
Och genast så börjar mina tankar vandra: Känns det inte lite konstigt i min mage? Jag mår nog lite illa, eller?
Jobbigt, jobbigt.
Och senare på dagen kom en kompis förbi och hälsade på mig lite snabbt. Vi kramades när han kom in på mitt rum, och jag frågade hur han mådde, varpå han sa: Jag mår lite illa, tror jag.
Mår illa? Illa!? Just det uttalandet ville Hypokondriker-Mea inte höra idag.
Så nu ska jag hem och äta vitpepparkorn. Någon som vet hur många sådana man ska proppa i sig?!