Lallande vårtrallande

Problemet med det här vackra vädret är: jag vill INTE gå ut och låta ungarna leka för det är bara gegga och snö överallt. Och jag vill inte vara driftig och jobba. Men jag vill heller inte ligga och vara introvert på en säng i ett mörkt rum.

Nej; jag vill ha lättja, jag vill sträcka ut mig på solpölarna som bildas på köksgolvet, med min älskades hand i min egen, och stryka hans grova hand med min tumme, och sen vill jag lalla på stan och känna sig snygg och vårlik i solglasögon och ny blond frisyr och sen vill jag åka hem igen och vara lättjefull i köket IGEN, kanske dammsuga lite, sen sitta och läsa tidningar och vilja vårkonsumera och strunta i allt som stavas B-I-L-K-R-Å-N-G-E-L och I-N-G-E-N T-V.

Ja, idag har jag klippt mig och det blev fräscht tror jag, fast stylat på ett vis som jag aldrig kommer lyckas med hemma för att jag 1) inte har tiden 2) inte har förmågan 3) saknar plattång.
Vill känna mig pop-smart i frisyren men blev nog mest käck-trendig.

Efter klippningen ringde jag telefonbanken och kollade saldot, därefter gick jag in på Åhléns och köpte lite nytt smink, välförtjänt förstås, eftersom den gamla mascaran är 1)klumpig 2) torr och 3)illaluktande.

Och jag struntade i kappan idag och drog på mig den svarta anorak-liknande jackan, den som slutar ovanför rumpan, och så grön sjal och solbrillor och dr martens istället för jättetjocka präktiga vinterkängor. Åhå. Och nu har jag träffat mina svärföräldrar och druckit kaffe för första gången på en vecka (pga magsjuka) och är alldeles speedad och yr och alltihop. Kan knappt fokusera.

Tiden räcker inte till lättjan och sollapandet jag önskar mig. Våra agendor är FULLA och det är diverse småjobb som ska göras hit och dit. Trevligt men stressigt. Och i veckan som kommer ska jag träffa ett par snubbar om ett jobb och jag är nervös och om jag ror det i hamn blir jag jätteglad men ännu mer nervös.