Jamen såklart

Jamen visst ska man alltid behöva oroa sig. Nyss kändes allt så bra - jag köpte en supersnygg omlottklänning på HM, först provade jag en 42:a men tyckte den var för stor kring titsen, behagen ramlade nästan ur. Så jag tog en 40:a och den satt bättre fast fortfarande lös runt liljekullarna men man får väl ha ett linne alternativt använda säkerhetsnål, tänkte jag. Upptäckte en liten liten fläck på ena axeln, prutade bort halva priset, var otroligt nöjd med det, kom hem, gled i stassen igen, nu oroar jag mig och tycker att den kanske var lite liten i alla fall? Det blir liksom lite rynkigt och konstigt strax ovanför midjan. Jag kanske skulle tagit 42:an? Att lämna tillbaka är ju inte att tänka på när man har prutat bort halva priset. Nåväl. 150 kr är inte så mycket. Men ändå! Jag skulle ju vara värsta snygga!

Andra grejen är att min trygga hederliga mens har börjat strula. Mellanblödning för fyra veckor sen, nu menskänningar i ett par dgr men det kommer fan aldrig igång! Nyss ringde jag gyn och kunde få en ganska rask återbudstid - jag frågade hos vem. När hon sa vem det var, var jag tvungen att säga nej. För sex år sen var jag hos honom men ljög för att slippa undersökas av honom, jag fick såna extremt äckliga känslor, superdåliga vibbar. Nej nej. Inte den gubben i mitt underliv. Fast kvinnor fanns det inga så jag fick någon annan man, fast först om två veckor. Det får gå. En ryss tror jag att det var. "Han är jättesnäll" sa sköterskan. Fast nu nojar jag för att han inte ska förstå mig, språkförbistringar hos läkare har jag varit med om tidigare, och det är skitjobbigt när det handlar om ens hälsa.

Och nu nojar jag IGEN, tänk om det är något farligt, tänk om det är något fel. En släng av hypokondri, javisst, men likväl har jag rubbad mens och nu en som aldrig kommer. Men jag får stå ut i två veckor.

Jävla jävla.