Vi brukade ofta äta frukost tillsammans. Ja, kanske inte planerat tillsammans, utan det bara blev så. Våra scheman var på något vis synkroniserade. Jag var nästan alltid först uppe och gjorde i ordning min frukost. Jag tror att jag åt yoghurt, mackor och drack juice. Jag tog alltid platsen från vilken man kunde se TV:n. Vid halv åtta öppnades dörren och han kom inhasande (innetofflor gör att man hasar) till köket. Hej och god morgon. Han gjorde i ordning sin frukost (jag tror att han ganska ofta åt fil och müsli) och slog sig ned mitt emot mig. Kanske bläddrade vi i tidningarna och utbytte lite morgonfraser innan vi sedan återigen skildes åt för att ses senare samma dag. Jag tänkte inte så mycket på det då.
På något sätt var dessa morgnar magiska. Även om det också hände att jag åt frukost ensam. Det var alltid ljust i köket, även om solen inte alltid sken. De stackars blommorna på fönsterbrädan såg mer eller mindre tilltufsade ut, men deras blad var alltid gröna och livfulla. Tapeten var också ljust grön, även om den senare målades över.
Kvällarna var också magiska. Det var ofta mörkt ute och lyset var släckt. Fast i köket var lamporna alltid tända och spred lite ljus in till oss. Kanske tittade vi på TV eller diskuterade något. Hon som var så förtjust i en av de andra kom ofta ner till oss. Hon var som en av oss fastän hon inte bodde där.
Han kom vanligtvis ut till oss lite senare, vid 22.00-tiden. Jag tänkte inte så mycket på det då. Han slog sig också ned och tittade på det som vi tittade på, eller deltog i diskussionen vi kanske hade. Ibland var det bara tre av oss där, och jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Som den där gången när den gröna tapeten skulle bort. Eller när han den tredje berättade historier så att jag nästan tappade andan av skratt. Eller när jag satt bakom tidningen och han inte kunde titta direkt på mig för att vi var tvungna att undvika ett skrattanfall.
Så gick vi alla in tillbaka till våra egna krypin och la oss för att sova. Kanske spelade de lite musik först, men det var inget jag hörde. Så blev det långsamt morgon igen och strax före halv åtta gick jag den långa vägen till köket för att göra i ordning min frukost.