Jag hann vakna, morna mig, äta frukost, klä mig i anständiga kläder, komma iväg hemifrån något försenad och pulsa genom snön tills jag var halvvägs till kyrkan där min kör skulle sjunga för hyran innan jag tvärstannade och sa högt för mig själv "nä, men, det här har inte jag tid med". Så jag vände och skickade iväg ett förklarande sms... Och nu har jag dåligt samvete.
Inte för att jag inte skulle hinna både sjunga och skriva klart tentan, men med tanke på hur SLUT jag varit de senaste dagarna så måste jag ju ransonera mina åtaganden när det är såhär. Jo. Risken är för stor att jag kroknar efter för kort tid annars.
Katten ligger hoprullad och sover på min säng. Jag vill också. Idag åker min övriga familj upp till fjälls. Jag sluter inte upp förrän sent, sent på torsdag kväll men för första gången känns det som att jag hade velat vara med hela veckan. Tömma huvudet, läsa böcker, sova mycket, fasta rutiner, komma bort.
Just nu tror jag att jag kommer klara av att få ihop den andra hemtentafrågan idag. Men nog skriver jag här för att slippa börja ta tag i det. Jodå.
Och hon sover så sött, kissen.