Usch. Fy. Usch. Jag struntar i om det är fint med snö för det känns som att allting liksom snöar in i mig. Sluta snöa nu. Överhuvudtaget känns allting som nålstick eller knivhugg idag. Allt damm och smuts känns som att det sitter direkt på mig och hjärnan känns helt jävla överbelastad. Starta om, defragmentera, rensa bland cookies och spyware.
Oj, vilka metaforer jag kan.
Nä, men det vill sig verkligen inte. Jag vet ju att jag inte orkar som förut och veckan tog verkligen musten ur mig men jag har fortfarande hemtenta kvar att skriva och idag blir det definitivt ingenting och jag leker faktiskt med tanken att inte lämna in den och DET har aldrig aldrig hänt förr.
Min hjärna, mitt psyke, behöver vila. Jag vill linda in själen i luddig bomull och försiktigt vagga den i famnen och säga "såja såja, det blir bra".
Helt normalt.
Jag har städat lite, jag har varit ner på stan och frusit och köpt te, vin, godis och lite mat. Jag har pratat tusen gånger med min familj i telefon (fjällenplanering).
Jag drar ner rullgardinen, den mentala, nu. Det här funkar inte. Nej.
Usch.