Just nu känner jag mej lite sliten. Det har varit långa dagar och svåra utmaningar på jobbet och jag känner maktlöshet över saker jag inte rår för. Det är svårt att handleda och uppmuntra när man inte kan hjälpa till med det som verkligen är problemet. Då känner jag mej liten, oerfaren, otillräcklig.
När jag åkte hem igår var det snöstorm. Glashalt på vägen, jag kröp fram i 40 på motorvägen!!! En galen långtradare försökte köra förbi, fick sladd och var nära att daska mej av vägen och efter det hade jag alla nerverna på utsidan. Kom hem som en urvriden trasa och ville bara sälja bilen och krypa ner under en filt och gömma mej.
Ibland är det skrämmande att vara vuxen, köra bil, ansvara för mitt eget och medtrafikanters liv, fatta kloka beslut, prestera på jobbet, tjäna pengar till hyran osv... Då vill jag bara vara liten igen, åka med i baksätet och vara trygg och lita på att mamma och pappa tar hand om allt som är svårt och farligt.
Det känns så ibland när jag är trött...
Men ikväll kommer min käraste vän från Stockholm och stannar över helgen. Jag vill bara nallebjörna med honom i soffan och ta paus från verkligheten en stund!