Jävla jävla hemtenta som drar ner mitt fina humör. Jävla krav på att läsa som gör att jag inte kan läsa som gör att jag inte vill läsa som gör att jag blir ledsen och att det börjar vibrera och att jag måste ta små vita piller igen. Eller om det är något annat som gör det, jag har en aning, eller allt, eller inget, men jag trivdes i lättheten.
Jag måste komma ihåg att andas.
Jag vill kunna sova som katten. Jag avundas henne. Min nya hobby är att sova, för när jag drömmer drömmer jag fler äventyr än du någonsin kan ana.
Jag vill koda websida, jag har allting klart, men jag kan inte photoshop så jag får inte bilderna som jag vill ha dem så det händer ingenting där heller och något tålamod har jag inte.
Och jag är ledsen över brist på engagemang igen. Jag vill inte ha distans och ytligheter och oviktigheter. Jag vill ha en bekräftan på att jag betyder något jag också. Jag vill inte behöva ta det för givet. Jag behöver det svart på vitt, jag vill inte tro på det om jag inte får det svart på vitt. Jag vill ha orden tillbaka.
Jag vill att du stannar,
sa jag, jag är bara rädd
för vad du gör mot dig själv.
Jag har aldrig ens försökt
sa hon, det var mitt liv
som försökte ta mig.
(Emil Jensen)