Ich bin in Lübeck

Nej, det är jag inte. Jag är hemma. Alltid hemma, hemma, hemma.
Biter ihop hårt kring besvikelser. Rynkan mellan ögonbrynen gräver sig allt djupare in i huden. Jag blir gammal och är bekymrad. Solen gör att jag kisar och då syns rynkan jättetydligt. Jag lånar min mans jättestora pilotbrillor och kör till dagis och hämtar min son och försöker inbilla mig att jag ser lite cool ut i min nya kappa och stora glajjer. Att tonåringarna som väntar på bussen tycker jag att jag är en foxy mama. HAHA. Skrattretande.
Fast solen var igår. Idag är det grått.

Barnen sover dåligt och jag känner mig alltid trött. Igår kväll vaknade lillprutten vid halv tio och vägrade somna om så Flakey tog ner honom till oss. Han satt i min famn i soffan och drack djupa klunkar av min koffeinfria kalla kaffe latte. Klunk klunk. Till det fick han mörk choklad. Fin syn, gossen som drack kaffe och åt choklad iförd sin rosa urtvättade pyjamas, framför Desperate housewives på tv.

Återbesök på vårdcentralen och där fick jag singulairtabletter utskrivna.
Förklarade mitt diffusa tryck på bröstet och en svidande fläck inne i bröstet. Ingen förstod någonting och jag känner mig bara konstig. Jag inbillar mig inte, NÅGOT är där men när de inte kunde förklara eller inte tyckte att de hänger ihop med astman blir jag hypokondrisk och tänker dumma saker. Det är jättemärkligt. Fast jag försöker tänka allt möjligt som att det visst är astman, eller en muskelgrej, eller något sånt. Kanske spänner jag mig. Äh.

Från taket rasar det snö, och det regnar. På väg hem från dagis idag ägnade jag och lillRogga oss åt att vara arga på vintern. Gemensamt rynkade vi på ögonbrynen åt den. Och jag längtar galet mycket efter att kunna ta på sig skor och sen gå ut. That's it. Dra på ungarna varsin keps och man är ready to go. Vilken dröm i det här sjukt äckliga pissvädret.

Imorgon hoppas jag att en shoppingdröm går i uppfyllelse. Bara att få åka in till stan med en kär vän och shoppa upp bonuspengar från (och på) HM.